The great synthesizer reviewer from Keyboard Magazine's old & catalogue-sized times! He's on the internet, blogging! I've got to find the other guys too. I just did a quick search and found websites for Greg Rule and Mark Vail as well, but no blogs (there, at least).
Jim's got a lot to say and he does it with style, as always.
Jim Aikin's blog
Wednesday, February 10, 2010
Tuesday, February 09, 2010
Some new mixes posted
Patrick Fridh Aka Bitley™ on Soundcloud
Some new demo material posted on SoundCloud now that Trig.com seems to have fallen asleep. Check out the mixes of Sophie Rimheden's never released cover of "Dancing With Tears In My Eyes".
Some new demo material posted on SoundCloud now that Trig.com seems to have fallen asleep. Check out the mixes of Sophie Rimheden's never released cover of "Dancing With Tears In My Eyes".
Tuesday, February 02, 2010
Making rounds with Oscar: The extraordinary gift of an ordinary cat
The headline is copied from a newly released book about the cat Oscar, who's got a sense for when people are about to pass away. When it's about time, he joins the person and helps out by offering his sheer presence. Very interesting. This phenomena has happened about 50 times to date. Oscar is 5 years old.
Saturday, January 30, 2010
Handla tyskt?
Gemeinschaft
Handla tyskt? Ja, det låter nästan som skällsord. Handla tyskt. Smaka bara på uttrycket. Det känns ju liksom lite fel. Bo här och handla från Tyskland. På något vis känns det som om det skapar en ojämn handelsbalans.
Men på något vis känns det som en smart grej. Vi är ju med i EU. Från barndomen minns jag att det fanns en massa kampanjer för att handla svenskt. Var det Volvo och Saab som samarbetade om det uttrycket? Har dock inte sett det sedan Dackefejden. Köp Svenskt!
Idag landade trevlig post i min brevlåda. Den fullkomligt hemska katalogen från Music Store i Köln. Hemsk på ett tyskt vis. Fantastisk på ett tyskt vis. Stort sortiment. Många special bundleprice! och liknande. Det finns liksom ingen finess - men å andra sidan, vad gör det när priserna är så låga som de är?
Ibland är detta dock en myt. Om man jämför med våra svenska handlare så kan butiken runt hörnet vara bra mycket billigare än Heinz Von Knackwurst & Co där nere i den europeiska högborgen. Men det är tyvärr bara ibland. Med betoning på ibland.
Man bläddrar igenom katalogen med skräckblandad förtjusning. En otrolig mängd prylar. I en salig röra. Omöjligt att hitta vad man söker. Lättklädda damer, vad ska jag tänka nu. Vackra också. Hoppas inte flickvännen råkar se mig över axeln just nu. Bläddra förbi. Ah, där är ett säkert uppslag. Nå´n tabell av något slag. Tumgrepp där så man har en "boss key" om hon råkar tjuvtitta. Man vill ju inte bli anklagad för att ha blivit fluktare på äldre dar.
Texter som ser ut att vara översatta av Altavista´s Babelfish eller någon annan digital maskin. Ibland ett ganska bra engelskt språk, ibland rent komiskt, sjukt dåliga översättningar. "The absolute mega hit!". Tyskar har ibland också en förmåga att skriva samman engelska ord. Så de blir tyska. "Brandnew!". Man riktigt hör hur den düska brütningen tar överhanden.
Hur mycket jag än vill hävda den svenska smakfullheten så finns det en motsägelse i detta. Ni har väl sett reklamtidningen från Musikbörsen? Inga lättklädda brudar (tyvärr), men i stället ett fullkomligt horribelt språk. Av svenskar, för svenskar. Kan känna att hur komisk Music Store´s katalog ändå är mellan varven så gör de i alla fall ett försök. De breddar sig och säljer utanför landets gränser. Jag tvivlar inte på att Music Store exempelvis kan skriva bra tyska - för sin tyska publik. Och inte alls uppfattas som stötande bland tyskar. Lättklädda damer, ha! Det hör ju till vardagen. Där. Så vad är då problemet?
Var är svenskarna? Var är våra svenska reklamutskick, var är våra svenska internethandlare för musikutrustning? Jodå, det finns några. Jag känner till tre: Sagda Musikbörsen (som nyligen öppnat en "webstore" på allvar), JAM (som inte har store-funktioner men använder websajten väldigt aktivt) samt Feedback Music i Malmö. Se´n har nästan alla musikaffärer websidor, men samtliga känns lite svårgenomträngliga. Inte övertydligt med KÖP-knappar, utan mest informativa sajter. Ibland snygga produktioner för övrigt, men med en klar "kom in i butiken!"-stämpel. Det är inte dumt. Musikaffärer är trevliga.
Vad de dock glömmer är att det ofta är söndag då man har bestämt sig för Den Där Prylen. Eller rent av sen kväll. Med eller utan Luuk. Och man känner att det vore rätt kul att få hem prylen rätt snart. Utan att behöva gå och pruta hos tomtenissarna i butiken. Tomtenissarna som ibland inte ens bryr sig om att man försöker få uppmärksamhet. Tomtenissarna som i värsta fall får dig att känna dig som Den Beige Kunden, som du säkert minns från Roy & Rogers mack.
Det är väl klassiskt. Kunden som kommer in i musikaffären och bara ska köpa ett plektrum. Får han bra service kommer han in nästa vecka då ProTools ska inhandlas. Men musikaffärerna hoppar runt i ett ekorrhjul. Kunden som bara ska köpa ett plektrum får sällan den där toppenservicen han tänkt sig.
Och då står Tyskland där och bankar. På dörren. Achtung, polizei! Vi har 30% lägre priser på allt. Hur ska du ha det?
Det är frågan det. Handlar du svenskt? Eller tycker du tysk internethandel funkar bra? Får du bra service när du ska handla plektrum? Bildligt talat, naturligtvis. Översätt till det språk som passar dig. Plektrum, midikabel, DAT-kassett, CDR-skiva. Ska musikaffärerna vara som de är, lite sävliga sådär, lite hemtrevliga men ibland ganska frustrerande? Eller ska de vara som skoaffärer med ihärdiga tanter som rusar fram och möter dig i dörren? "Kan jag hjälpa dig med något" och ett trevligt leende? Ja. Både och. Men inte bara ungdomsgård. För då kan man ledsna. Gå hem och sätta sig vid datorn och knäppa upp en Bier, ta en bit tüsk ölkorv och surfa in på en sajt där man serverar allt på ett stort fat, sedan få hem sin Prül två dagar senare. No worries.
Svenska musikhandlare borde vara frustrerade, slita sitt hår... men jag ser inga motaktioner. Privatimporten tillåts växa i lugn och ro. Och samma sak gör tysklands BNP. Vi fattiga svenskar bidrar. Sned balans eller sund konkurrens?
Texten kan vara något utdaterad, den skrevs och publicerades 2003 på forumet 99musik.
Handla tyskt? Ja, det låter nästan som skällsord. Handla tyskt. Smaka bara på uttrycket. Det känns ju liksom lite fel. Bo här och handla från Tyskland. På något vis känns det som om det skapar en ojämn handelsbalans.
Men på något vis känns det som en smart grej. Vi är ju med i EU. Från barndomen minns jag att det fanns en massa kampanjer för att handla svenskt. Var det Volvo och Saab som samarbetade om det uttrycket? Har dock inte sett det sedan Dackefejden. Köp Svenskt!
Idag landade trevlig post i min brevlåda. Den fullkomligt hemska katalogen från Music Store i Köln. Hemsk på ett tyskt vis. Fantastisk på ett tyskt vis. Stort sortiment. Många special bundleprice! och liknande. Det finns liksom ingen finess - men å andra sidan, vad gör det när priserna är så låga som de är?
Ibland är detta dock en myt. Om man jämför med våra svenska handlare så kan butiken runt hörnet vara bra mycket billigare än Heinz Von Knackwurst & Co där nere i den europeiska högborgen. Men det är tyvärr bara ibland. Med betoning på ibland.
Man bläddrar igenom katalogen med skräckblandad förtjusning. En otrolig mängd prylar. I en salig röra. Omöjligt att hitta vad man söker. Lättklädda damer, vad ska jag tänka nu. Vackra också. Hoppas inte flickvännen råkar se mig över axeln just nu. Bläddra förbi. Ah, där är ett säkert uppslag. Nå´n tabell av något slag. Tumgrepp där så man har en "boss key" om hon råkar tjuvtitta. Man vill ju inte bli anklagad för att ha blivit fluktare på äldre dar.
Texter som ser ut att vara översatta av Altavista´s Babelfish eller någon annan digital maskin. Ibland ett ganska bra engelskt språk, ibland rent komiskt, sjukt dåliga översättningar. "The absolute mega hit!". Tyskar har ibland också en förmåga att skriva samman engelska ord. Så de blir tyska. "Brandnew!". Man riktigt hör hur den düska brütningen tar överhanden.
Hur mycket jag än vill hävda den svenska smakfullheten så finns det en motsägelse i detta. Ni har väl sett reklamtidningen från Musikbörsen? Inga lättklädda brudar (tyvärr), men i stället ett fullkomligt horribelt språk. Av svenskar, för svenskar. Kan känna att hur komisk Music Store´s katalog ändå är mellan varven så gör de i alla fall ett försök. De breddar sig och säljer utanför landets gränser. Jag tvivlar inte på att Music Store exempelvis kan skriva bra tyska - för sin tyska publik. Och inte alls uppfattas som stötande bland tyskar. Lättklädda damer, ha! Det hör ju till vardagen. Där. Så vad är då problemet?
Var är svenskarna? Var är våra svenska reklamutskick, var är våra svenska internethandlare för musikutrustning? Jodå, det finns några. Jag känner till tre: Sagda Musikbörsen (som nyligen öppnat en "webstore" på allvar), JAM (som inte har store-funktioner men använder websajten väldigt aktivt) samt Feedback Music i Malmö. Se´n har nästan alla musikaffärer websidor, men samtliga känns lite svårgenomträngliga. Inte övertydligt med KÖP-knappar, utan mest informativa sajter. Ibland snygga produktioner för övrigt, men med en klar "kom in i butiken!"-stämpel. Det är inte dumt. Musikaffärer är trevliga.
Vad de dock glömmer är att det ofta är söndag då man har bestämt sig för Den Där Prylen. Eller rent av sen kväll. Med eller utan Luuk. Och man känner att det vore rätt kul att få hem prylen rätt snart. Utan att behöva gå och pruta hos tomtenissarna i butiken. Tomtenissarna som ibland inte ens bryr sig om att man försöker få uppmärksamhet. Tomtenissarna som i värsta fall får dig att känna dig som Den Beige Kunden, som du säkert minns från Roy & Rogers mack.
Det är väl klassiskt. Kunden som kommer in i musikaffären och bara ska köpa ett plektrum. Får han bra service kommer han in nästa vecka då ProTools ska inhandlas. Men musikaffärerna hoppar runt i ett ekorrhjul. Kunden som bara ska köpa ett plektrum får sällan den där toppenservicen han tänkt sig.
Och då står Tyskland där och bankar. På dörren. Achtung, polizei! Vi har 30% lägre priser på allt. Hur ska du ha det?
Det är frågan det. Handlar du svenskt? Eller tycker du tysk internethandel funkar bra? Får du bra service när du ska handla plektrum? Bildligt talat, naturligtvis. Översätt till det språk som passar dig. Plektrum, midikabel, DAT-kassett, CDR-skiva. Ska musikaffärerna vara som de är, lite sävliga sådär, lite hemtrevliga men ibland ganska frustrerande? Eller ska de vara som skoaffärer med ihärdiga tanter som rusar fram och möter dig i dörren? "Kan jag hjälpa dig med något" och ett trevligt leende? Ja. Både och. Men inte bara ungdomsgård. För då kan man ledsna. Gå hem och sätta sig vid datorn och knäppa upp en Bier, ta en bit tüsk ölkorv och surfa in på en sajt där man serverar allt på ett stort fat, sedan få hem sin Prül två dagar senare. No worries.
Svenska musikhandlare borde vara frustrerade, slita sitt hår... men jag ser inga motaktioner. Privatimporten tillåts växa i lugn och ro. Och samma sak gör tysklands BNP. Vi fattiga svenskar bidrar. Sned balans eller sund konkurrens?
Texten kan vara något utdaterad, den skrevs och publicerades 2003 på forumet 99musik.
Sagan om en trummaskin
Jag vet inte om alla kan historien men det är ju ganska kul att skriva, så here goes.
Roland TR-909 var typexemplet på den misslyckade trummaskinen i samplingens premiärdagar. När den kom 1984 så hade redan Linn brutit mark med sina trummaskiner, som till och med användes på hårdrocksplattor för att de kunde låta trummis, med den tidens mått (och med duktiga studioteknikers hjälp). TR-909 ansågs med andra ord låta riktigt, riktigt illa. Den enda som använde den var Phil Collins och något ytterst fåtal andra, möjligen Cabaret Voltaire någonstans.
De flesta 909:or hamnade snabbt på second hand-butikernas hyllor och rasade där i pris så pass mycket att de som inte visste något om tekniken men var intresserade, såg någon konstig box från det där stora märket Roland och köpte den billigt.
Det här är samma sak som hände med SH-101, MC-202 och TB-303. Instrument som ansågs ganska meningslösa i DX7:ans högtidsdagar. Små monofoniska syntinstrument som lät som "leksaker". De var ekonomiskt sett värdelösa.
Roland själva fick panik och hade bråda dagar att snabbt göra en maskin med samplingar, och rusade ut 707:an redan året därpå. Väldigt få 909:or hann faktiskt byggas. Tänk att dessa glada japaner på allvar tyckte att 909 lät tillräckligt mycket "riktiga trummor". Ännu konstigare är egentligen hur de tänkt om CR-78 och TR-808. Var det så nära man lyckades göra ett riktigt trumsound på syntetisk väg?
Någonstans på vägen inträffade magi. Någon upptäckte att 909:an hade en ganska magnifikt fet bastrumma. Och en rätt nice handklapp också. Nästan ibland fetare än klappmaskinen nummer ett, 808:an (känd från Marvin Gaye's "Sexual Healing"). Men vänta nu. Vilka hihats. Housemusiken som börjat göras på TR-707 rullade ut på obskyra tolvtumsplattor. När man provade att efterlikna beatsen med TR-909 måste det ha varit en rasande trevlig dag. Kompisarna som först fnös och skrattade svalde nog snabbt sin besserwisser-förståsigpåar-koll. "Öh, du kan faktiskt få byta den mot min 707:a om du vill". Det lät ju f*n så mycket fetare. Vips tömdes hyllorna på den stora trummaskins-besten som stått och samlat damm i många år. TR-909 blev en hit och där skapades sagan om en flopp som blir en dundersuccé.
Tillgång och efterfrågan gjorde att TR-909 runt 1990 var värd runt 3000:- i Sverige, men då hade man gjort ett ganska bra klipp ändå. För raskt var den uppe i fyra... nej fem, nej sex, nej sju... nej! Åtta tusen kronor. Runt 1994 låg den redan däromkring och skvalpade. Året därpå var den nog uppe i tio lakan.
Precis samma ekonomiska utveckling drabbade TR-808 och TB-303. Många började samla på hela Rolands äldre (och framför allt analoga) x0x-serie (303, 606, 909, 808, 101, 202). Plötsligt var de omöjliga att hitta. Dök en TB upp så kunde man se priset 12.000:- helt plötsligt. Och även mer. Men de såldes ändå.
De såldes till dessa priser av en anledning; instrumenten bildade ryggraden i house- techno och acid-musiken som börjat bubbla under mitten av 80-talet och framåt. Framme vid 1994 hade housemusiken kommit så långt att den skulle komma att förändra klubbmusiken på ett sätt som varit ihållande sedan dess. Den hårda och feta baskaggen i 909:an har använts på så många houseklassiker att det är löjligt, det går inte ens att räkna antalet låtar innehållande just denna trummaskin. Men för att nämna en låt som brukar omnämnas i sammanhanget kan man ta Adamskis monstruösa hit "Killer" med sång av den där okände killen som kallades för "Seal".
We get a little bit... crayyyyyyzeeee...
Och för oss som växte upp med soundet så kvarstår 909 som en ypperligt fet klassiker. Väldigt få lyckade house-baskaggar görs med någon annan maskin än just 909 än idag, även om soundet blivit långt mer komprimerat och utstuderat. 909 är en välbyggd best, med separata utgångar för ypperliga möjligheter att processa ljudet.
Då det också är en häftig pryl rent allmänt så kan man nog också säga att mycket av värdet ligger i att människor samlar på dessa maskiner. Även om de inte används så ofta så ger det en positiv känsla för vem som helst som gillar dansmusik att ha en 909:a i studion. Den är ofta lika given som Technics 12x0-skivspelare och Rolands Juno 106.
Ett tag rasade värdet en smula på 808 och 909, då Novation släppte DrumStation som var en trummodul som kunde återge dessa två på ett rättvist sett, men erbjöd lättare MIDI-möjligheter. 808 hade ju inte ens MIDI även om 909 triggade hyfsat snabbt över gränssnittet. Men det var en kort succé för rackmodulen, snart återtogs balansen och maskinerna från Roland blev åter i ropet.
Det är som om åren inneburit prövningar; samplingsbanker med ljuden har gjorts i mängder, men ändå söker många originalburkarna "bara för att".
Jag tycker personligen TR-909 låter förträffligt än idag, inte minst så är reglagen ganska balla och man kan ändå förändra soundet ganska mycket med bara 909:an själv. Addera sedan kompressorer, delay, reverb, pitchshifters och annat och möjligheterna blir ganska outtömliga. Åtminstone för dem som jobbar med nämnda musikstilar.
Så likt Minimoog, Jupiter 8, TB-303 och Juno 106 så har TR-808 och 909 kommit att bli "evergreens". Oavsett det digra sortimentet kloner och kopior, samplingsbanker och till och med nya mjukvarutrummaskiner som kan göra helt nya ljud i samma stuk så är originalen numera vintage. Klassiker. Odödliga.
Att 909 säljs för 12.000:- än idag är alltså ingenting konstigt.
Roland TR-909 var typexemplet på den misslyckade trummaskinen i samplingens premiärdagar. När den kom 1984 så hade redan Linn brutit mark med sina trummaskiner, som till och med användes på hårdrocksplattor för att de kunde låta trummis, med den tidens mått (och med duktiga studioteknikers hjälp). TR-909 ansågs med andra ord låta riktigt, riktigt illa. Den enda som använde den var Phil Collins och något ytterst fåtal andra, möjligen Cabaret Voltaire någonstans.
De flesta 909:or hamnade snabbt på second hand-butikernas hyllor och rasade där i pris så pass mycket att de som inte visste något om tekniken men var intresserade, såg någon konstig box från det där stora märket Roland och köpte den billigt.
Det här är samma sak som hände med SH-101, MC-202 och TB-303. Instrument som ansågs ganska meningslösa i DX7:ans högtidsdagar. Små monofoniska syntinstrument som lät som "leksaker". De var ekonomiskt sett värdelösa.
Roland själva fick panik och hade bråda dagar att snabbt göra en maskin med samplingar, och rusade ut 707:an redan året därpå. Väldigt få 909:or hann faktiskt byggas. Tänk att dessa glada japaner på allvar tyckte att 909 lät tillräckligt mycket "riktiga trummor". Ännu konstigare är egentligen hur de tänkt om CR-78 och TR-808. Var det så nära man lyckades göra ett riktigt trumsound på syntetisk väg?
Någonstans på vägen inträffade magi. Någon upptäckte att 909:an hade en ganska magnifikt fet bastrumma. Och en rätt nice handklapp också. Nästan ibland fetare än klappmaskinen nummer ett, 808:an (känd från Marvin Gaye's "Sexual Healing"). Men vänta nu. Vilka hihats. Housemusiken som börjat göras på TR-707 rullade ut på obskyra tolvtumsplattor. När man provade att efterlikna beatsen med TR-909 måste det ha varit en rasande trevlig dag. Kompisarna som först fnös och skrattade svalde nog snabbt sin besserwisser-förståsigpåar-koll. "Öh, du kan faktiskt få byta den mot min 707:a om du vill". Det lät ju f*n så mycket fetare. Vips tömdes hyllorna på den stora trummaskins-besten som stått och samlat damm i många år. TR-909 blev en hit och där skapades sagan om en flopp som blir en dundersuccé.
Tillgång och efterfrågan gjorde att TR-909 runt 1990 var värd runt 3000:- i Sverige, men då hade man gjort ett ganska bra klipp ändå. För raskt var den uppe i fyra... nej fem, nej sex, nej sju... nej! Åtta tusen kronor. Runt 1994 låg den redan däromkring och skvalpade. Året därpå var den nog uppe i tio lakan.
Precis samma ekonomiska utveckling drabbade TR-808 och TB-303. Många började samla på hela Rolands äldre (och framför allt analoga) x0x-serie (303, 606, 909, 808, 101, 202). Plötsligt var de omöjliga att hitta. Dök en TB upp så kunde man se priset 12.000:- helt plötsligt. Och även mer. Men de såldes ändå.
De såldes till dessa priser av en anledning; instrumenten bildade ryggraden i house- techno och acid-musiken som börjat bubbla under mitten av 80-talet och framåt. Framme vid 1994 hade housemusiken kommit så långt att den skulle komma att förändra klubbmusiken på ett sätt som varit ihållande sedan dess. Den hårda och feta baskaggen i 909:an har använts på så många houseklassiker att det är löjligt, det går inte ens att räkna antalet låtar innehållande just denna trummaskin. Men för att nämna en låt som brukar omnämnas i sammanhanget kan man ta Adamskis monstruösa hit "Killer" med sång av den där okände killen som kallades för "Seal".
We get a little bit... crayyyyyyzeeee...
Och för oss som växte upp med soundet så kvarstår 909 som en ypperligt fet klassiker. Väldigt få lyckade house-baskaggar görs med någon annan maskin än just 909 än idag, även om soundet blivit långt mer komprimerat och utstuderat. 909 är en välbyggd best, med separata utgångar för ypperliga möjligheter att processa ljudet.
Då det också är en häftig pryl rent allmänt så kan man nog också säga att mycket av värdet ligger i att människor samlar på dessa maskiner. Även om de inte används så ofta så ger det en positiv känsla för vem som helst som gillar dansmusik att ha en 909:a i studion. Den är ofta lika given som Technics 12x0-skivspelare och Rolands Juno 106.
Ett tag rasade värdet en smula på 808 och 909, då Novation släppte DrumStation som var en trummodul som kunde återge dessa två på ett rättvist sett, men erbjöd lättare MIDI-möjligheter. 808 hade ju inte ens MIDI även om 909 triggade hyfsat snabbt över gränssnittet. Men det var en kort succé för rackmodulen, snart återtogs balansen och maskinerna från Roland blev åter i ropet.
Det är som om åren inneburit prövningar; samplingsbanker med ljuden har gjorts i mängder, men ändå söker många originalburkarna "bara för att".
Jag tycker personligen TR-909 låter förträffligt än idag, inte minst så är reglagen ganska balla och man kan ändå förändra soundet ganska mycket med bara 909:an själv. Addera sedan kompressorer, delay, reverb, pitchshifters och annat och möjligheterna blir ganska outtömliga. Åtminstone för dem som jobbar med nämnda musikstilar.
Så likt Minimoog, Jupiter 8, TB-303 och Juno 106 så har TR-808 och 909 kommit att bli "evergreens". Oavsett det digra sortimentet kloner och kopior, samplingsbanker och till och med nya mjukvarutrummaskiner som kan göra helt nya ljud i samma stuk så är originalen numera vintage. Klassiker. Odödliga.
Att 909 säljs för 12.000:- än idag är alltså ingenting konstigt.
Wednesday, January 13, 2010
A Reason ReFill in the making
I've moved to a new location now, ÖRSUNDSBRO a few miles outside Uppsala. It's been (and still is) a mess with all stuff and quite BAD planning from my side.
However, I'm still working on the Fairlight CMI Legacy ReFill and if you click the headline, you'll get to hear some of the demo songs I'm also making. I just now added "The DX Element" featuring DX7 sounds... or A sound... THE sound... or so. :)
However, I'm still working on the Fairlight CMI Legacy ReFill and if you click the headline, you'll get to hear some of the demo songs I'm also making. I just now added "The DX Element" featuring DX7 sounds... or A sound... THE sound... or so. :)
Thursday, December 10, 2009
FAIRLIGHT CMI LEGACY
In a joint venture with Fairlight CMI IIx owner Jerker Lindborg we've recorded all 33 Fairlight disks at highest audio quality, and we're building a ReFill bank for Reason 4 with LOADS of new tricks with these old and highly sought-after, classic sounds.
The bank will contain hundreds of 100% Fairlight II (& possibly III) patches!
This is one of several demo songs / fun sequencer moments that you'll hear over time when we're programming up more patches. Oh yes, we're going to maximize the Combinator, too. Check out PowerFX for my producer page with ReFills!
Click the headline to hear the brand new all Fairlight track! :)
The bank will contain hundreds of 100% Fairlight II (& possibly III) patches!
This is one of several demo songs / fun sequencer moments that you'll hear over time when we're programming up more patches. Oh yes, we're going to maximize the Combinator, too. Check out PowerFX for my producer page with ReFills!
Click the headline to hear the brand new all Fairlight track! :)
Thursday, November 26, 2009
Roland JX-8P
The headline takes you to a brand new soul-inflected track I made with exclusively JX-8P patches and just a drum loop from Logic (and some plugin FX like reverb & delay).
I just got a JX8P again and I seriously think it's one of the best keyboard synths ever produced. It's fat, lush, bright, wonderful.
Think leather couch, Manhattan view, drink in hand. Fat.
I just got a JX8P again and I seriously think it's one of the best keyboard synths ever produced. It's fat, lush, bright, wonderful.
Think leather couch, Manhattan view, drink in hand. Fat.
Wednesday, November 18, 2009
TRE GITARRIGA SKISSER
Here's a little mini album of three brand new "guitary sketches", click the headline in order to reach them & stream them. If you would like them as a little mini-album zipfile, just drop me a line at patrick.fridhATgmail.com and I'll bounce them back. Enjoy!
Thursday, October 29, 2009
The Orlando JX10 ReFill
PowerFX is about to release my new ReFill for Reason called "The Orlando JX10 ReFill". It contains 444 synth sounds and 25 drum kits!
Here's all the info:
The Orlando JX10 ReFill
Imagine having a classic Roland synthesizer at your fingertips - a JX10 SuperJX (the huge keyboard that also came in the form of the rack-mount MKS-70. Imagine having more sounds than it could ever hold in memory (it had a memory of 50 user sounds, 50 factory sounds and 64 patches - which combined the 100 tones in memory). Imagine having things it never had - like multi-timbral operation, no limit on simultaneous sounds and voices, built-in effects and more. This ReFill gives you a total amount of 444 synth sounds, as well as 25 drum kits. The sounds are sampled from unique patches made by Patrick Fridh as well as a couple of classic factory sounds.
Tape saturation
Not only do you get "analog feel" into your Reason rack, you also get a healthy amount of tape saturation to spice things up even more. Most of the JX10 sounds were recorded to cassette tape before being sampled. This gives these sounds a special feel which is great combined with the ultra-clean sound of Reason.
Interesting Combinator sounds
Full advantage has been taken of the Combinator module, making it possible to create not only 4-oscillator sounds like the JX10 could but why not 16-oscillator sounds with full polyphony? Make sure to try out buttons and switches - many patches were made to make the Combinator become an instrument of its own, combining the lush analogue feel of the JX10 with the synths in Reason to create sounds you have never heard before.
Sound types
In this ReFill, be prepared to get huge bass sounds, new and original synth sounds (even some tricks with the Subtractor you probably didn't think of before), amazing pads and sound beds, a wide selection of drum samples taken not only from the JX10 but also from a TR-909 and the amazing V-Synth. Added to this is a couple of great lead sounds, poly and mono synths, synth FX sounds and more. A special selection of techno & oldskool rave sounds have also been included, so this ReFill could clearly become one of your best sound sources for your music production.
Contents
291 Wavesamples (142,1 Mb of samples)
189 Subtractor patches
102 Combinator patches
90 NNXT patches
38 Thor patches
25 NN19 patches
25 ReDrum kits
14 Songs and demo files
12 Rex files
10 Malström patches
ReFill size: 113,3 Mb
Copyright info: Roland, TR 909, JX10, MKS 70 and V-Synth are registered trademarks of Roland Corporation, Japan.
The ReFill will retail for $49 at PowerFX. If I'm lucky, they'll find time to put it up online starting tomorrow.
Here's all the info:
The Orlando JX10 ReFill
Imagine having a classic Roland synthesizer at your fingertips - a JX10 SuperJX (the huge keyboard that also came in the form of the rack-mount MKS-70. Imagine having more sounds than it could ever hold in memory (it had a memory of 50 user sounds, 50 factory sounds and 64 patches - which combined the 100 tones in memory). Imagine having things it never had - like multi-timbral operation, no limit on simultaneous sounds and voices, built-in effects and more. This ReFill gives you a total amount of 444 synth sounds, as well as 25 drum kits. The sounds are sampled from unique patches made by Patrick Fridh as well as a couple of classic factory sounds.
Tape saturation
Not only do you get "analog feel" into your Reason rack, you also get a healthy amount of tape saturation to spice things up even more. Most of the JX10 sounds were recorded to cassette tape before being sampled. This gives these sounds a special feel which is great combined with the ultra-clean sound of Reason.
Interesting Combinator sounds
Full advantage has been taken of the Combinator module, making it possible to create not only 4-oscillator sounds like the JX10 could but why not 16-oscillator sounds with full polyphony? Make sure to try out buttons and switches - many patches were made to make the Combinator become an instrument of its own, combining the lush analogue feel of the JX10 with the synths in Reason to create sounds you have never heard before.
Sound types
In this ReFill, be prepared to get huge bass sounds, new and original synth sounds (even some tricks with the Subtractor you probably didn't think of before), amazing pads and sound beds, a wide selection of drum samples taken not only from the JX10 but also from a TR-909 and the amazing V-Synth. Added to this is a couple of great lead sounds, poly and mono synths, synth FX sounds and more. A special selection of techno & oldskool rave sounds have also been included, so this ReFill could clearly become one of your best sound sources for your music production.
Contents
291 Wavesamples (142,1 Mb of samples)
189 Subtractor patches
102 Combinator patches
90 NNXT patches
38 Thor patches
25 NN19 patches
25 ReDrum kits
14 Songs and demo files
12 Rex files
10 Malström patches
ReFill size: 113,3 Mb
Copyright info: Roland, TR 909, JX10, MKS 70 and V-Synth are registered trademarks of Roland Corporation, Japan.
The ReFill will retail for $49 at PowerFX. If I'm lucky, they'll find time to put it up online starting tomorrow.
Monday, October 19, 2009
Check out my Vox profile! :)
http://patrickfridhakabitley.vox.com
I just created a profile at Vox.com, perhaps this blog will be moved there too, I don't know yet, but it seems much easier reaching out & touching faith from there! :)
I just created a profile at Vox.com, perhaps this blog will be moved there too, I don't know yet, but it seems much easier reaching out & touching faith from there! :)
Sunday, October 18, 2009
Yellow Orange (2009 edit & remix)
BRAND NEW REMIX ONLINE - JUST CLICK THE HEADLINE - WATCH & LISTEN IN HD!
Saturday, October 17, 2009
"We were not punk - we're an industrial experiment band"
Check out my YouTube channel to get some of the fantastic clips from BBC's new synth series, I'm adding them to my favourites so you can find them quite easily. This is fantastic historical material.
The Balloon Boy
A big talkie in the US right now seems to be the somewhat confusing story about a little boy who was toying with his dad's "experimental balloon"... I don't get it, really...
Wednesday, October 14, 2009
New track uploaded on The Tube.
"Italio" now got a little 2009 edit as well. A track that was originally made in 1990, can you believe it? I can't.
The average age of the US soldier was nineteen. 19.
N-n-n-n-n-n-n-n-n-n-n-n-n-19.
Nineteen years ago. Nine teenyears. Of my middle age. Crisis. I'm 37.
As always,
Click the blog headline to enter this malfunctioning muzak!
The average age of the US soldier was nineteen. 19.
N-n-n-n-n-n-n-n-n-n-n-n-n-19.
Nineteen years ago. Nine teenyears. Of my middle age. Crisis. I'm 37.
As always,
Click the blog headline to enter this malfunctioning muzak!
Subscribe to:
Posts (Atom)
